Kom för en gång skull på att jag skulle sätta selar på tjejerna och det blev betydligt trevligare att gå med dom då.
Första gången Sansa hade sele och först tyckte hon nog det kändes konstigt för hon var rätt tveksam till att gå men efter en liten stund så gick det utmärkt. Det blir betydligt mindre drag och jag tycker att de är lättare att styra när jag går med alla fem själv.
Nästan 7 km och en och en halv timme senare var vi hemma igen, trötta och nöjda.
Alla går så snyggt och prydligt utom Kira som alltid snokar i vägkanten.
Tills slut blir de andra också nyfikna och måste kolla vad hon hittat för spännande.
Jaha, vad stannar du för nu då matte? - Lollis tittar anklagande på mig.
Matpaus - ibland kan man faktiskt tro att det är ett gäng kor som man har
med sig i koppel istället för hundar för jösses vad det ska ätas gräs.
Blaise och Sansa har upptäckt något intressant...
...det luktar väldigt spännande...
...men hur mycket hon än sträcker på halsen ser hon ingenting.
Men vad är det där...??
Tur att man har bra balans :-)
(Likheten mellan en whippet och en surikat är slående ibland!)
Hej hästen, var det du som luktade så konstigt!!? Äntligen blev
nyfikenheten stillad.
Hur duktiga dom än är på att gå snällt så slutar det förr eller senare
i rejält koppeltrassel. Bara att stanna och försöka trassla ut igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar