tisdag 31 mars 2015

Hobbe har haft otur..och Malmö Int

Det är inte alltid som alla tassar hamnar där dom ska när hastigheten blir för hög och den här gången var det Hobbe som hade riktig otur.
Vi vet inte exakt vad som hände utan upptäckte att han var rejält halt på höger framben efter en stunds lek i trädgården. Efter en massa klämmande och kännande var jag inte ett dugg klokare, hittade inte att han ömmade någonstans.

Efter en natts vila var han fortfarande lika halt så jag bokade tid hos en veterinär som är duktig på ortopedi och fick efter en stunds undersökning av lillkillen beskedet att det var karpalleden = "handleden" som var problemet. Troligen hade han fått ett rejält genomtramp, kanske vid en häftig sväng eller en oturlig landning när de farit omkring.

Sträng vila och smärtstillande Rimadyl samt ett stödjande BackOnTrack-förband blev ordinationen med förhoppning om att han borde vara  haltfri på en vecka. Återbesök bokat den 7 april.

Detta hände för snart en och en halv vecka sedan och idag haltar han inte ett dugg, tack och lov. Han använder sitt stödbandage, går enbart i koppel och har ett par dagar kvar på Rimadylkuren och om vi nu har turen på vår sida så kommer kan undan med blotta förskräckelsen. Skador på karpalleden kan i allra värsta fall sluta med steloperation om ingen behandling hjälper och DET vore i för en whippets del en ren katastrof.

Så nu är det bara att invänta återbesöket och hålla alla tummar och tassar som går att det inte är någon fara med honom. Själv tycker han att livet är pest nu och att matte är dum som inte låter honom rusa omkring som en liten blådåre, men nu gäller det att ta det lugnt om det ska bli något springande för hans del framöver.

En lite ledsen kille som inte fattar varför man
 ska ha det där otäcka som sitter fast på benet..?



I söndags var det dags för SKKs Internationella utställning i Malmö och både Sansa och Hobbe var anmälda men eftersom Hobbe var skadad så tog jag med mig Jessa som moraliskt stöd till Sansa istället.

Det där med att bo på hotell och åka hiss och sova i en ny säng var väldigt konstiga saker enligt Sansa. Jessa tog det hela mer med ro även om hon inte var överförtjust när hon insåg att den långa bilresan inte ledde till ett lc-fält som hon nog hade förväntat sig.

Söndagen började alldeles för tidigt enligt morgontrötta whippar och att sedan bli utsläpade för att kissa när regnet stod på tvären utanför hotellentrén gjorde ju inte saken bättre. Humöret steg dock en aning när de upptäckte att det fanns fullt med kaniner i den lilla parken dit vi gick på morgonrastning.

Ett nästan folktomt Malmö Arena kl 8 på morgonen innan
alla kommit på plats

Jessa tar det hela med ro medans Sansa är lite mer
tveksam till vart hon har hamnat.

Malmö internationella är en jättestor tillställning med en enorm mängd hundar och folk, trångt och stökigt, och för en liten whippetfröken på knappa tio månader kan det bli rätt överväldigande. Hon hade fullt upp att kolla sig omkring och stod nog inte still mer än en sekund i taget och att stå på ett bord medans en okänd människa klämmer och känner på en det var inget hon tänkte vara med på stillastående, där fick matte för den bordsträningen som gått så bra hemma!!!

Hur som helst så fick hon i alla fall ett EXC i juniorklass och med en kritik som jag är riktigt nöjd med. Att kunna stå stilla och att få lite mer självförtroende är inte så svårt att öva vidare på så det kan bara bli bättre.
På plats i Malmö var också Tessa med matte Josefin som jag inte träffat sedan Tessa åkte från oss vid 8 veckors ålder så det var ett väldigt kärt återseende. Även Cessie med matte och husse mötte upp och det var lika roligt att träffa dom även om vi ses lite oftare då vi inte bor så väldigt långt ifrån varandra. Både Tessa och Cessie fick varsitt VG, bägge två med fina kritiker så för att vara första gången i en utställningsring är jag väldigt nöjd med dem.

foto: Jenny Helming


foto: Jenny Helming

Sansas kritik

torsdag 19 mars 2015

En vanlig torsdagspromenad.

Lite bilder från dagens lunchpromenad i skön vårvärme.
Kom för en gång skull på  att jag skulle sätta selar på tjejerna och det blev betydligt trevligare att gå med dom då.
Första gången Sansa hade sele och först tyckte hon nog det kändes konstigt för hon var rätt tveksam till att gå men efter en liten stund så gick det utmärkt. Det blir betydligt mindre drag och jag tycker att de är lättare att styra när jag går med alla fem själv.
Nästan 7 km och en och en halv timme senare var vi hemma igen, trötta och nöjda.


Alla går så snyggt och prydligt utom Kira som alltid snokar i vägkanten.


Tills slut blir de andra också nyfikna och måste kolla vad hon hittat för spännande.


Jaha, vad stannar du för nu då matte? - Lollis tittar anklagande på mig.


Matpaus - ibland kan man faktiskt tro att det är ett gäng kor som man har
 med sig i koppel istället för hundar för jösses vad det ska ätas gräs.




Blaise och Sansa har upptäckt något intressant...


...det luktar väldigt spännande...


...men hur mycket hon än sträcker på halsen ser hon ingenting.


Men vad är det där...??


Tur  att man har bra balans :-)
(Likheten mellan en whippet och en surikat är slående ibland!)


Hej hästen, var det du som luktade så konstigt!!? Äntligen blev
nyfikenheten stillad.


Hur duktiga dom än är på att gå snällt så slutar det förr eller senare
 i rejält koppeltrassel. Bara att stanna och försöka trassla ut igen.

söndag 8 mars 2015

Årets premiärdopp är avklarat

Idag åkte vi på besök  till Frönäs på norra Ölands östra sida. Gudomligt vackert är en enkel sammanfattning. Att vi hade årets varmaste och soligaste dag hitintills gjorde ju inte saken sämre precis.
Vi tog en promenad ner till vattnet vid Wikegårds Camping där vi kunde släppa sex ystra hundar lösa. Om det berodde på den 15-gradiga värmen  i luften eller allmänt glädjefnatt ska jag låta vara osagt men alla sex tog ett par rejäla språngmarcher lååååångt ut i det långrunda vattnet med resultat att alla var dyngsura. Tur att det var så varmt i luften!!

Men kul hade dom och fulla med sand var dom också men hann torka till på promenaden tillbaka och efter lite lunch så sov dom som stockar i bilen på hemvägen.
Så nu kan åtminstone hundarna skryta med att dom har badat för första gången den här säsongen, själv tror jag att jag väntar ett tag till!!

Finns väl ingenting som är så lockande som ett stort fält att rusa runt på!?


En och annan gåsskit slank ner som färdkost.


När fältet var riktigt genomsprunget så fortsatte vi ned till stranden.....och alla som har whippet vet exakt vad sand under tassarna har för effekt......fullt ös!!!






Det gick så fort så dom hann nog aldrig känna hur kallt det var i vattnet.



Det var inga små rundor dom tog heller utan till slut fick vi vissla så det inte skulle behöva simma i land.

Jessa var verkligen i sitt esse, hon fullkomligt älskar sand!




onsdag 4 mars 2015

Vinthundspromenad

I lördags var vi ett gäng som träffades med våra hundar vid Vita Sands badstrand för att gå en bit på Möreleden norrut mot Hagby Hamn. Först verkade det som om vädret inte var på vår sida riktigt, disigt och bara ett par plusgrader men vindstilla trots att vi var nere vid sundet, skönt.

Efter en stund bröt solen igenom lite i diset och det blev riktigt skönt, lite vår i luften, doften av jord och fågelkvitter, ljuvligt helt enkelt. Vandringsleden är väldigt fin och går genom hagmark precis längs vattenlinjen på många ställen och även om vi nu inte kunde se ut i sundet på grund av diset så njöt åtminstone jag av promenaden. :-) Hundarna hade nog gärna varit lösa en stund men de fick finna sig i att gå kopplade, det hade nog blivit väl rörigt annars med så många hundar som var med.

På väg ut till sjöbodarna där vi tänkte stanna och fika.


Bra sittplatser hittade vi på de upplagda bryggorna.

Anders hade packat ryggan med semlor, riktigt lördagsfika och det
var fler som ville smaka av det goda!!

Sansa och Blaise
Lagom när vi kom tillbaka till bilarna dryga två timmar senare började dimman tillta och molnen började torna upp sig. Väl hemma kom regnet, vilken tur vi hade som fick fint väder hela promenaden!
Lite frusna och trötta tände jag en brasa och självklart tog det inte lång stund för än det var fullt framför kaminen. Vilka livsnjutare dom är.



Idag har vi haft en skön dag och varit hemma mest hela tiden förutom att jag var inne på jobbet ett par timmar på förmiddagen. Solen skiner och det märks att det går åt rätt håll nu även om nätterna är kalla med frost.
Sansa och Hobbe är två riktiga utehundar till skillnad från övriga flocken som inte gillar att vara ute i trädgården om det inte är riktigt varmt och man kan ligga och sola på en filt i ett skyddat hörn. Men idag så gjorde faktiskt både Lollis och Blaise dem sällskap ett bra tag.

De har sprungit och rejsat och lekt ta fatt under altantrappan och har haft hur kul som helst i flera timmar.
Enda nackdelen är att det snart inte finns ett endaste grässtrå kvar i trädgården till husses stora förtvivlan. Och jag är väldigt glad att jag har ett badkar som jag kan stoppa ner dom i och spola av tassarna. De är så ingrodda med jord så det är helt omöjligt att försöka torka dom rena innan de får gå in. Stampat jordgolv inomhus känns inte så där väldigt lockade, det räcker med hur det ser ut i trädgården.

Altantrappan är prefekt att ta skydd under när man leker.


Du milde vad det ser ut, bara att försöka  skärma av och så igen lite i taget
 när väl värmen kommer på riktigt och jorden torkat upp. Nackdelen med
att ha hundar som älskar att springa i 190 knyck.
Medan de yngre förmågorna röjde i trädgården hittade det äldre gardet ett
härligt varmt och soligt ställe inomhus. Mycket lugnare och skönare!