Vi vet inte exakt vad som hände utan upptäckte att han var rejält halt på höger framben efter en stunds lek i trädgården. Efter en massa klämmande och kännande var jag inte ett dugg klokare, hittade inte att han ömmade någonstans.
Efter en natts vila var han fortfarande lika halt så jag bokade tid hos en veterinär som är duktig på ortopedi och fick efter en stunds undersökning av lillkillen beskedet att det var karpalleden = "handleden" som var problemet. Troligen hade han fått ett rejält genomtramp, kanske vid en häftig sväng eller en oturlig landning när de farit omkring.
Sträng vila och smärtstillande Rimadyl samt ett stödjande BackOnTrack-förband blev ordinationen med förhoppning om att han borde vara haltfri på en vecka. Återbesök bokat den 7 april.
Detta hände för snart en och en halv vecka sedan och idag haltar han inte ett dugg, tack och lov. Han använder sitt stödbandage, går enbart i koppel och har ett par dagar kvar på Rimadylkuren och om vi nu har turen på vår sida så kommer kan undan med blotta förskräckelsen. Skador på karpalleden kan i allra värsta fall sluta med steloperation om ingen behandling hjälper och DET vore i för en whippets del en ren katastrof.
Så nu är det bara att invänta återbesöket och hålla alla tummar och tassar som går att det inte är någon fara med honom. Själv tycker han att livet är pest nu och att matte är dum som inte låter honom rusa omkring som en liten blådåre, men nu gäller det att ta det lugnt om det ska bli något springande för hans del framöver.
 |
| En lite ledsen kille som inte fattar varför man ska ha det där otäcka som sitter fast på benet..? |
I söndags var det dags för SKKs Internationella utställning i Malmö och både Sansa och Hobbe var anmälda men eftersom Hobbe var skadad så tog jag med mig Jessa som moraliskt stöd till Sansa istället.
Det där med att bo på hotell och åka hiss och sova i en ny säng var väldigt konstiga saker enligt Sansa. Jessa tog det hela mer med ro även om hon inte var överförtjust när hon insåg att den långa bilresan inte ledde till ett lc-fält som hon nog hade förväntat sig.
Söndagen började alldeles för tidigt enligt morgontrötta whippar och att sedan bli utsläpade för att kissa när regnet stod på tvären utanför hotellentrén gjorde ju inte saken bättre. Humöret steg dock en aning när de upptäckte att det fanns fullt med kaniner i den lilla parken dit vi gick på morgonrastning.
 |
| Ett nästan folktomt Malmö Arena kl 8 på morgonen innan alla kommit på plats |
 |
| Jessa tar det hela med ro medans Sansa är lite mer tveksam till vart hon har hamnat. |
Malmö internationella är en jättestor tillställning med en enorm mängd hundar och folk, trångt och stökigt, och för en liten whippetfröken på knappa tio månader kan det bli rätt överväldigande. Hon hade fullt upp att kolla sig omkring och stod nog inte still mer än en sekund i taget och att stå på ett bord medans en okänd människa klämmer och känner på en det var inget hon tänkte vara med på stillastående, där fick matte för den bordsträningen som gått så bra hemma!!!
Hur som helst så fick hon i alla fall ett EXC i juniorklass och med en kritik som jag är riktigt nöjd med. Att kunna stå stilla och att få lite mer självförtroende är inte så svårt att öva vidare på så det kan bara bli bättre.
På plats i Malmö var också Tessa med matte Josefin som jag inte träffat sedan Tessa åkte från oss vid 8 veckors ålder så det var ett väldigt kärt återseende. Även Cessie med matte och husse mötte upp och det var lika roligt att träffa dom även om vi ses lite oftare då vi inte bor så väldigt långt ifrån varandra. Både Tessa och Cessie fick varsitt VG, bägge två med fina kritiker så för att vara första gången i en utställningsring är jag väldigt nöjd med dem.
 |
| foto: Jenny Helming |
 |
| foto: Jenny Helming |
 |
| Sansas kritik |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar